Lupusinfabula

Soundtrack: Lyckokatt - Nicolai Dunger

---

Det är inte ofta man är lycklig. För det mesta så går man omkring i det där diset av depression och inbillar sig att det bara duggar lite och drar den där klassiska svensson-linen, "Nämen det här går förbi dä!"

Men just nu är jag faktiskt helt lycklig. Visst, jag jobbar lite för mycket, men utanför Axmarbrygga så är jag överlycklig!
Jag har hittat någon jag tycker om mer än mer. Ni vet ju vem hon är, ni fattar ju.

Hon är den där som jag vill kalla vacker, men inte vågar eftersom vacker är ett så konstigt ord att det bara låter som jag ljuger. Hon är den där som jag ligger så tätt ihopslingrad med att jag ständigt hittar hennes hårstrån på oväntade ställen, senast ihopkrullat i naveln. Hon är den där jag vill dra grova skämt inför, bara för att göra henne obekväm och sött rosenröd om kinderna. Hon är den där som jag sa "Jag tror att jag älskar dig", till igår.

---

Ojoj,  välkommen till seriösa klubben. Jag kompenserar med en liten anekdot från Jobbet:
En man i 70-års åldern kommer fram till kassan för att betala.
Jag säger: jahaja, är det dags att göra upp? Ska vi ta det här eller ska vi ut på bryggan och rulla upp ärmarna?
Han svarar: Hehö. Nä det vore nog orättvist... mot dig.
Jag skrockar: Hehö.
Han frågar: Är du fotograf?
Jag blir förvånad, men skiner ändå upp och säger: Ja, faktiskt, eh, jo det är jag, ja, jag är fotograf.
Överdrivet stolt tänker jag nästan säga att han faktiskt talar med ordförande i fotoföreningen, men han avbryter mitt rus med ett: Jaha, så du tar kort?
Jag väcks ur drömmen och nästan skriker: JAHA, ja, vi tar kort, men GUDja, vi tar kort!