Lupusinfabula

Soundtrack: Ett tomt hus.

---

Nu är jag tillbaks. Jag har varit i Borlänge i hur många dagar kommer jag inte ihåg.
Jag är så jäkla tom. Tom på precis allting. Festivalen gasade förbi mig medans vi söp oss fulla och gick för att se så många band vi hann med. Redan på Torsdagen fick man inte en lugn stund, och efter det så fanns inte min röst mer.
Så då var man tom i halsen.
Efter varje festivaldag följde festivalnätterna. Mingel vid tältet och fyllemat (Bland annat en glass för 100kr) emellanåt.
Evighetslånga nätter där blotta yttrandet av orden "VEM VARÈ!?" kunde få en att sätta groggen i halsen och skratta tills rösten tunnades ut än mer.
Efter en sån natt hade man slut på ord.
Sen avslutades allting med Håkan. Helt jäkla underbara Håkan Hellström. Jag hatar att behöva erkänna det, men jag grät. Första gången jag grät till en låt. Och vilken låt sen!
Efter det var man helt slut på känslor. Man visste helt enkelt inte vad man skulle känna!

Nu sitter jag hemma och tittar ner i plånboken.
TOMT!