Today I'm in love with the whole world
Soundtrack: Soma - The Strokes
Ni vet när det känns som att själen är på väg att lämna kroppen? När man tänker att "nu är domedagen nära." Eller, snarare när man verkligen hoppas på det. När man sitter och håller tummarna för metroider,partikelgeneratorer och Satan.
Den där känslan man får ibland, när det känns som att allt skulle vara lättare om man look:ade down a barrel of a gun.
När ens inre är ett stort, mörbrunt, osande hål som sakta men beslutsamt äter up en.
Så; kände jag igår när jag ensam åkte buss hem klockan 21.37
Jag hade p.g.a. en rad missöden blivit tvungen att stanna i gävle och nu satt jag alltså på väg hem i höstrusket, utan Ipod, såklart! Längst bak i bussen satt nämligen två riktiga Hamrånge-profiler och diskuterade lite allt möjligt sådär.
Ville jag veta vem Pea knullat med? NEJ.
Ville jag veta vem han knullat med? NEJ.
Ville jag veta vem Isak knullat med? NEJ.
Ville jag veta hur de knullade? NEJ.
Ville jag veta vilka som var i samma rum när de knullade? NEJ.
Osv. osv. osv.
+ att de kommenterade varandras utseende och skrattade högt åt det som absolut inte var roligt, Hamrånge-style.
Vet ni hur lång tid det tar att åka linje 25? Lång tid, ska jag säga er. Ungefär 40min tar det!
Det är en farligt lång tid för att bli utsatt för sånt här oväsen. Min själ kokade i 40min! Jag undrar vad själ har för kokpunkt, för ligger den under 100*C så har då min förångats för länge sedan.
Nu sitter jag och laddar min Ipod med både ström och musik. Bland annat med The Strokes, vars album "is This It?", har ett upprörande snyggt cover:
Ni vet när det känns som att själen är på väg att lämna kroppen? När man tänker att "nu är domedagen nära." Eller, snarare när man verkligen hoppas på det. När man sitter och håller tummarna för metroider,partikelgeneratorer och Satan.
Den där känslan man får ibland, när det känns som att allt skulle vara lättare om man look:ade down a barrel of a gun.
När ens inre är ett stort, mörbrunt, osande hål som sakta men beslutsamt äter up en.
Så; kände jag igår när jag ensam åkte buss hem klockan 21.37
Jag hade p.g.a. en rad missöden blivit tvungen att stanna i gävle och nu satt jag alltså på väg hem i höstrusket, utan Ipod, såklart! Längst bak i bussen satt nämligen två riktiga Hamrånge-profiler och diskuterade lite allt möjligt sådär.
Ville jag veta vem Pea knullat med? NEJ.
Ville jag veta vem han knullat med? NEJ.
Ville jag veta vem Isak knullat med? NEJ.
Ville jag veta hur de knullade? NEJ.
Ville jag veta vilka som var i samma rum när de knullade? NEJ.
Osv. osv. osv.
+ att de kommenterade varandras utseende och skrattade högt åt det som absolut inte var roligt, Hamrånge-style.
Vet ni hur lång tid det tar att åka linje 25? Lång tid, ska jag säga er. Ungefär 40min tar det!
Det är en farligt lång tid för att bli utsatt för sånt här oväsen. Min själ kokade i 40min! Jag undrar vad själ har för kokpunkt, för ligger den under 100*C så har då min förångats för länge sedan.
Nu sitter jag och laddar min Ipod med både ström och musik. Bland annat med The Strokes, vars album "is This It?", har ett upprörande snyggt cover:
Kommentarer
Trackback
