Jag har väl fittbyxor på mig om jag vill!
Ja, mustachkampen alltså.
Tre ackord och sur Tirnave
På fredag åker jag till Mallorca. Det knappar in något rejält nu och jag kan inte vänta längre. Det ska bli så jävla skönt att komma bort från rusket. Även då det inte vart någon jobbig höst än så länge, så har jag hunnit bli trött på den.
Jag tror det är mest för att jag på Fotokunskapen fick i uppgift att ta "höst-kort." Därför har jag gått omrking och letat höstmotiv i en hel vecka, så nu är jag då jäklat trött på löv och regndroppar.
Nej, ge mig sol och en after work-öl!
I threw up on the arty farty fucker
Jag har för mer eller mindre en timma sedan upptäckt att mitt senaste inköp i form av en kofta/kavaj också kan tjäna som en vinterjacka, om än en kall sådan. Jag kommer gå och småhuttra hela vinter, men allt "in the name of fashion." (Dagens outfit, någon?)
Nu sitter jag i Nicolais vardagsrum och väntar på, ja vad väntar vi på egentligen? Nicolai visade just hur han ser ut i backslick. Något jag dissade med ett fniss och en rynkad panna. Nejmen vi sitter nog bara och laddar inför kvällen, skulle jag tro. Vi ska nämligen välkommna hösten med en spelkväll hos den förtjusande Linnéa. Vi ska spela När och fjärran, vi ska prata och vi ska "mysa." Vi dissade Singstar, eftersom vi vet hur compedativa vi blir. (Jag vet inte om det finns ett sånt ord, och varför googla? Ni förstår ju.)
Asleep On a Sunbeam
We ate fruits from a tree
Vilken dialog! Vilken känsla! Vilken komik!
Today I'm in love with the whole world
Ni vet när det känns som att själen är på väg att lämna kroppen? När man tänker att "nu är domedagen nära." Eller, snarare när man verkligen hoppas på det. När man sitter och håller tummarna för metroider,partikelgeneratorer och Satan.
Den där känslan man får ibland, när det känns som att allt skulle vara lättare om man look:ade down a barrel of a gun.
När ens inre är ett stort, mörbrunt, osande hål som sakta men beslutsamt äter up en.
Så; kände jag igår när jag ensam åkte buss hem klockan 21.37
Jag hade p.g.a. en rad missöden blivit tvungen att stanna i gävle och nu satt jag alltså på väg hem i höstrusket, utan Ipod, såklart! Längst bak i bussen satt nämligen två riktiga Hamrånge-profiler och diskuterade lite allt möjligt sådär.
Ville jag veta vem Pea knullat med? NEJ.
Ville jag veta vem han knullat med? NEJ.
Ville jag veta vem Isak knullat med? NEJ.
Ville jag veta hur de knullade? NEJ.
Ville jag veta vilka som var i samma rum när de knullade? NEJ.
Osv. osv. osv.
+ att de kommenterade varandras utseende och skrattade högt åt det som absolut inte var roligt, Hamrånge-style.
Vet ni hur lång tid det tar att åka linje 25? Lång tid, ska jag säga er. Ungefär 40min tar det!
Det är en farligt lång tid för att bli utsatt för sånt här oväsen. Min själ kokade i 40min! Jag undrar vad själ har för kokpunkt, för ligger den under 100*C så har då min förångats för länge sedan.
Nu sitter jag och laddar min Ipod med både ström och musik. Bland annat med The Strokes, vars album "is This It?", har ett upprörande snyggt cover:
skogshistorier
Jahaja, igår var det fest med italienarna, och vi höll till i intet mindre än café vasa.
Det var folktomt och pinsamt, så i all min ångest så bestämde jag mig för att närmast hälla i mig spriten, något som gav bakslag ganska snabbt. När höstnatten fått grepp om gävle så var jag full som en korg med äpplen, och minutrarna innan hade min italienskalärare besökt "festen" med väktare som tog min flaska. Hade inte ödet ingripit så hade jag förmodligen vaknat upp på gatan bakom flanör idag.
Nu blev det inte så, och jag vill tacka de som förhindrade det:
Anastasia - Som såg mig på Vasaskolans skolgård och bestämde sig för att följa mig till bussen, samt att låta mig torka mina tårar i hennes sjal.
Anna - Som satt med mig på bussresan Gävle-Trödje, med "kisspaus" i Hille.
Hilda - Som hjälpte mig av bussen och sedan vallade mig hem till:
Linnea - Som bidrog med en plats att vila på tills förstärkning kom, i form av:
Jimmy - Min ständige vän som ledsagade mig hem till familjen Sjödéns residens, där en varm säng väntade.
Tack, å tack för att ni förstår att alla måste få vara äckligt fulla nån gång, och att den här natten råkade bli just detta tillfälle.
Don't you wanna be a sparkling discho?
Nu har skolgången dragit igång igen, på riktigt.
Imorgon ska vi ta vårt skolfoto, det betyder att skolåret har börjat, och att det inte finns någon återvändo. Byter man klass efter att skolfotot är taget, då kan inte ettorna säga: "jame du vet Alexander i SP2I!" Det skapar bara förvirring, ni vet.
Skolfotot är jäkla viktigt alltså! Det är det som ska representera mig i ett helt år. Det är ju det som småflickor kommer fnissa åt, borgis kommer skratta åt, och som polhem kommer bläddra förbi. En big deal, helt enkelt.
Vad länge sen det var jag skrev här, kom jag just på. Mycket har hänt under tiden. Jag har skaffat mig fiender, slutit fred, och skaffat mig nya. "If you ain't got no drama, you make some!"
Jag har börjat lyssna mer och mer på Raymond och Maria, och blivit rejält förbannad på drella.com.
Jag har blivit kallad värdelös, dum i huvet, gullig, underbar, ful, töntig, äcklig, "okey", Morrisey, snygg, kåt, duktig, knoddig, etc, etc.
Och för övrigt tycker jag att Renata Abbades video till CSS:s "left behind" är suverän.
