Tror du det så OK
Soundtrack: Got to Get - Rob n Raz feat. leila
Exakt hur många får chansen att träna Kung-Fu med en äkte kines-lärare med sneda ögon och saknade tänder?
Inte så många, nej precis. Det fick iaf. jag göra idag. Alla kineser som är här på utbyte, och som springer omkring i skolan med sina 90-tals-kläder, hjälpte oss idag att lära oss ett Kunf-Fu nummer. Jag var en vit ninja, helt klädd i vitt.
Och jag svingade min armar, hytte med nävarna och kände mig sten-cool, samtidigt som de enda kinesen som kunde någon slags engelska gång på gång sa: " Just look at the teacher!"
Så när vi lärt oss numret, och visat upp det. Så stängde vi in oss i det lilla-lilla väskrummet som finns i idrottssalen.
Vi klämde in oss fem stycken i det pyttiga rummet och stängde dörren, skrattandes åt vad kineserna måste fundera.
När vi sen kom ut, fem minuter senare, rödflammiga och glada stod kineserna utanför och väntade på att få ta ut sina väskor. Och tror ni inte att de också stänger in sig!? De trodde såklart att någonting skulle hända! De trodde det var något i jämförelse med ett japanskt telefonbås där det börjar blinka och där du på en skärm får se den du ringer till, samtidigt som någon filar dina naglar. (Jag tror iaf. att det finns sånna.) Stackars, stackars kineser med för stora förhoppningar.
Jag + Jimmy har börjat med en hemsk vana att plötsigt börja prata på helseriös stockholmska och använda fraser som; pengar har ju aldrig varit något problem. Eller; Titta dom där låglönetagarna, nu får dom sitta ner i bussar också!
Det är ju jättetråkigt egentligen, och eftersom jag, med min rock på mig, verkligen ser ut som en Muf:are så skickar det ju ut helt fel signaler.
Jag dör lite innombords var gång.
Exakt hur många får chansen att träna Kung-Fu med en äkte kines-lärare med sneda ögon och saknade tänder?
Inte så många, nej precis. Det fick iaf. jag göra idag. Alla kineser som är här på utbyte, och som springer omkring i skolan med sina 90-tals-kläder, hjälpte oss idag att lära oss ett Kunf-Fu nummer. Jag var en vit ninja, helt klädd i vitt.
Och jag svingade min armar, hytte med nävarna och kände mig sten-cool, samtidigt som de enda kinesen som kunde någon slags engelska gång på gång sa: " Just look at the teacher!"
Så när vi lärt oss numret, och visat upp det. Så stängde vi in oss i det lilla-lilla väskrummet som finns i idrottssalen.
Vi klämde in oss fem stycken i det pyttiga rummet och stängde dörren, skrattandes åt vad kineserna måste fundera.
När vi sen kom ut, fem minuter senare, rödflammiga och glada stod kineserna utanför och väntade på att få ta ut sina väskor. Och tror ni inte att de också stänger in sig!? De trodde såklart att någonting skulle hända! De trodde det var något i jämförelse med ett japanskt telefonbås där det börjar blinka och där du på en skärm får se den du ringer till, samtidigt som någon filar dina naglar. (Jag tror iaf. att det finns sånna.) Stackars, stackars kineser med för stora förhoppningar.
Jag + Jimmy har börjat med en hemsk vana att plötsigt börja prata på helseriös stockholmska och använda fraser som; pengar har ju aldrig varit något problem. Eller; Titta dom där låglönetagarna, nu får dom sitta ner i bussar också!
Det är ju jättetråkigt egentligen, och eftersom jag, med min rock på mig, verkligen ser ut som en Muf:are så skickar det ju ut helt fel signaler.
Jag dör lite innombords var gång.
Kommentarer
Trackback
