De ska sluta hålla ihop sådär, med polare och släkt
Soundtrack: Familjeporträtt - Stefan Sundström
Wöw! Det blev ju party igår ändå. Ett tag såg det mörkt ut. När Jakob ringde och sa att det var "fett inställt" kändes de 45 minuterna vi just tillbringat på en buss ganska onödiga, minst sagt. Men vi mötte upp folk på stan, stod och pratade i mobiltelefon på stortorget i, säg en timme. Sen, som utav ett trollslag, satt större delen av SP1I + de spanska utbytesstudenterna på en buss på väg ut till fridhem och Hildas place.
Där drog vi igång, började lite smått med att kolla på melodifestivalen. Dock gav jag upp tittandet när det helt plötsligt blev helt svart på skärmen, vilket visade sig vara Amy Daimonds gigantiska glugg som energiskt studsade omrking på scenen.
Spanjorerna drack inget, men de hade kul ändå. Och vi svenskar drack ju, så nog fan blev det kul.
Vi dansade i gillestugan och lyfte taket till tonerna av "Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Captain Nacho hade sin första spelning också, vilket applåderades, och applåderades, och applåderades.
Men allt detta kom till ett abrupt slut då klockan helt plötsligt var elva. Det var nu som Hildas föräldrar var påväg hem, och minuten efter att vi tryckt ut alla från den lilla hallen, och vallat ut dem till gångvägen som låg utanför sikt från huset, rullade Hildas mor och far upp sin bil på uppfarten. Jag kunde inte hjälpa att jämföra det med en amerikansk high school-film.
Så stod vi då på gångvägen, fulla och smått förfrusna, och sjöng spanska hitlåtar som: mi barba tiene tres pelos, (mitt skägg det har tre hårstrån) Antes muerta que sensilla, bailando, och maccarena.
Men festligheterna slutar inte här, nejnej, det fortsatte hemma hos thomas, där vi dansade mer, diskuterade politik och ritade på varandra med chokladpennor.
Kvällen igenom fick jag frågan: "vilken fas är du i nu då?"
Någon har tydligen haft det stora nöjet att dela in min fylla i tre stadier/faser;
Tack Hilda!
Wöw! Det blev ju party igår ändå. Ett tag såg det mörkt ut. När Jakob ringde och sa att det var "fett inställt" kändes de 45 minuterna vi just tillbringat på en buss ganska onödiga, minst sagt. Men vi mötte upp folk på stan, stod och pratade i mobiltelefon på stortorget i, säg en timme. Sen, som utav ett trollslag, satt större delen av SP1I + de spanska utbytesstudenterna på en buss på väg ut till fridhem och Hildas place.
Där drog vi igång, började lite smått med att kolla på melodifestivalen. Dock gav jag upp tittandet när det helt plötsligt blev helt svart på skärmen, vilket visade sig vara Amy Daimonds gigantiska glugg som energiskt studsade omrking på scenen.
Spanjorerna drack inget, men de hade kul ändå. Och vi svenskar drack ju, så nog fan blev det kul.
Vi dansade i gillestugan och lyfte taket till tonerna av "Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Captain Nacho hade sin första spelning också, vilket applåderades, och applåderades, och applåderades.
Men allt detta kom till ett abrupt slut då klockan helt plötsligt var elva. Det var nu som Hildas föräldrar var påväg hem, och minuten efter att vi tryckt ut alla från den lilla hallen, och vallat ut dem till gångvägen som låg utanför sikt från huset, rullade Hildas mor och far upp sin bil på uppfarten. Jag kunde inte hjälpa att jämföra det med en amerikansk high school-film.
Så stod vi då på gångvägen, fulla och smått förfrusna, och sjöng spanska hitlåtar som: mi barba tiene tres pelos, (mitt skägg det har tre hårstrån) Antes muerta que sensilla, bailando, och maccarena.
Men festligheterna slutar inte här, nejnej, det fortsatte hemma hos thomas, där vi dansade mer, diskuterade politik och ritade på varandra med chokladpennor.
Kvällen igenom fick jag frågan: "vilken fas är du i nu då?"
Någon har tydligen haft det stora nöjet att dela in min fylla i tre stadier/faser;
- Engelska fasen
- Göteborgs fasen
- Däckning
Tack Hilda!
Kommentarer
Postat av: hannah
sällan göteborgska på fyllan alex ;p
Postat av: Hilda
jag är så stolt över dig ;)
Postat av: Frida
Ni är roligaste partyklassen ! :D
Trackback
