I don't like this.

En slöja har fallit. En glödlampa har börjat glöda ovanför mitt huvud. Ett pling-ljud uppenbarade sig!
Jag har äntligen hittat källan till mitt oförklarliga stammande.
I flera månader nu har jag, samt mina vänner, stammat. Ja, det är mer än så! Vi missar ord, lägger in onödiga ord och hittar på nya! Fram tills förra veckan låg jag sömnlös och funderade över orsaken. Så plötsligt slog det mig!
I hamrånge pratar vi långsamt. Det tar tid, men vi får fram det vi vill ha sagt tidsnog. Vi är lite som enter, ni vet!
Men inne i den stora staden, Gävle, där pratar de i ultrarapid och de får allt sagt på några sekunder.

Nu är min teori följande:
När vår lilla skara av Bergby-bor flyttade in till Gävle, fick vi en smärre chock och blev tvingade till att anpassa oss till det nya tempot. Nu gäller det att prata snabbt och högt, något som inte alltid går så bra.
Jag ber härmed min omgivning att vara tålmodig och förstående när jag försöker sluddra fram något!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0