I can't give you anything

Min pappa har skjutit något som är tre år, stort, lurvigt, farligt och jävligt coolt!


(Hint: Det är en björn)

The friends that puke together, stays together!

Igår var det umgänge i Boulognern. Hujedamig vad full jag blev, och hujedamig igen vad full jag och thomas blev!
Den senare delen av kvällen ägnades åt att försöka få Nicolai att spy. Något som visade sig oerhört svårt.
Nicolai har nämligen ingen kräkreflex, så det spelar liksom ingen roll hur långt han kör ner fingrarna i halsen.
Men jag tror faktiskt att det gick tillslut, för helt plötsligt satt vi på en buss full med invandrarbarn som satt och sjöng med till "I'll take you to the candyshop."
Denna fulla kväll följdes självklart av en hel dags jobb! Så idag har jag gått omrking och hatat allt och alla. Du ska bara veta vad nära det var att jag misshandlade ett barn som sprang in i mitt ben!

I don't like this.

En slöja har fallit. En glödlampa har börjat glöda ovanför mitt huvud. Ett pling-ljud uppenbarade sig!
Jag har äntligen hittat källan till mitt oförklarliga stammande.
I flera månader nu har jag, samt mina vänner, stammat. Ja, det är mer än så! Vi missar ord, lägger in onödiga ord och hittar på nya! Fram tills förra veckan låg jag sömnlös och funderade över orsaken. Så plötsligt slog det mig!
I hamrånge pratar vi långsamt. Det tar tid, men vi får fram det vi vill ha sagt tidsnog. Vi är lite som enter, ni vet!
Men inne i den stora staden, Gävle, där pratar de i ultrarapid och de får allt sagt på några sekunder.

Nu är min teori följande:
När vår lilla skara av Bergby-bor flyttade in till Gävle, fick vi en smärre chock och blev tvingade till att anpassa oss till det nya tempot. Nu gäller det att prata snabbt och högt, något som inte alltid går så bra.
Jag ber härmed min omgivning att vara tålmodig och förstående när jag försöker sluddra fram något!


The family that poos together, stays together!

- Raul. You know Santa Claus doesn't exist?
- Yeah right! And who drives the sleigh? Georg Bloody Bush?!

Jag fuktade läpparna

Soundtrack: Något med Jimi
 
Herren Jesus Kristus vad cityfesten är överflödig!
Igår förbrukade jag en hel flaska vodka, till ingen nytta. Jag menar, det finns ju inget att göra, även om man är full.
Ska jag dansa till musiken från Batman, hänga med alla coola småprylsförsäljare eller snacka världspolitik i moderat-ståndet?
Det är helt enkelt ett jävla botten-napp. Man får helt enkelt leva på alla raktigenom korkade sakerna man kan få för sig bland folkmassor. Ta t.ex. denna smått mans-sviniga händelsen:

Efter att ha strosat ett tag får Adam/Johannes, eller vem det nu är som får, syn på en bakdel som behöver en smack.
"Thomas, du får en hundring var av oss om du går fram och smäller till den", säger Adam, och jag är inte sen att följa efter. Jag tar fram en hunka och börjar vifta bakom den smärta bakdelen, som för att locka in Thomas.
En sekund senare greppar bakdelens kompis min arm och frågar "vad faan jag håller på med?"
"Eh, jag höll på att tappa den", blir mitt svar när tjejen vänder sig om.
Då upptäcker jag något helt jävlat otroligt! Det är faktiskt så sjukt att jag inte förstår det själv.
Människan jag gått och viftat en hundralapp efter är Nathalie. En tjej som gick, och fortfarande går i min gamla klass i Uppsala. Vi talade ett tag om hur de hade det, och om det var några fler som hade fått nog och lämnat klassen.
Det var årets slump, och jag var bara glad över den uteblivna Bitch-slappen.

Julie, ja så var visst ditt namn

Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick
Förhoppningsvis så tänkte du som jag;
Att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta
Även tomma nätter följs ju av en dag

Har du varit i Parîs?

Soundtrack:  All Along the Watchtower - Jimi Hendrix
 
Barbro: Man skulle ha varit en elefant!
Sören: Eh?
Barbro: För du vet; Elefanter glömmer aldrig..
Sören: Jo, men det hade ju varit ganska svårt att bära tallrikar!

Reminds me of childhood memories

Soundtrack: Evil and a heathen - Franz Ferdinand

 Jag var på vvärldens läskigaste fest igår.
Den var verkligen läskig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag bara satt där och såg på.
Jag, Adam och Madde gav oss ner till, vi kan kalla henne Gerda, där vi möttes av hennes Farmor som kom ut ur toaletten och skrek: "Jag vill inte vara här längre, i det här helvittet!"
Efter det gick vi in på "dansgolvet" där de spelade Rihanna och andra mindre fördelaktiga artister. Där dansades det med BH:n uppe vid nacken och shell-kepan på.
Jag började undra varför jag lämnade den helgenomnajsa förfesten jag var på hos min kusin och snart begav vi oss hemmåt. Vi orkade helt enkelt inte se på. Plus att vi fick dåligt samvete när vi såg farmor gå omkring där i all sin senilitet utan att någon såg till henne.
suck.

RSS 2.0