No wait, these are your arms.
Nej, nu är jag faktiskt riktigt trött på hela den här skol-apparaten.
Den tvingar mig att gå upp kl.6, för att sedan inte komma i säng förn's kl.12, minst.
Den gör mig deprimerad, klen och sur. + att den får mig att göra en mängd saker jag inte vill göra egentligen.
En positiv sida utav det hela är ju alla männsker. T.e.x:
Idag fikade jag med några ur klassen.
Det visade sig att de helt hade missförstått ett litet internt skämt från min tid på Bergby Centralskola.
Under en NO-lektion tyckte vi tydligen att det var skoj att stjäla Ertans "loggbok*" och skriva in namnet Klara lite här och var. Saker som: "Sova hos Klara <3" "Första natten med Klara" och "grattis älsklingen," var kommentarer som skrevs ned. Detta barnsliga busstreck är något som lever kvar i oss inblandade än idag.
Så när vi för några veckor sedan sa till flickorna i vår klass att, "Nejmen visste ni inte att Ertan har en flickvän? Hon heter Klara och går Sam-Kultur, fråga honom själva", tog de detta på alltför stort allvar. De letade upp skolkatalogen och slog upp Kultur-klassen, varpå de hittade en Karin. Karin var ju inte det namnet vi hade sagt, men på vägen förvrängdes det, som med alla rykten. Så nu trodde många att jag hade hittat på ett rykte om Johan, för att hämnas en incident på en fest, helgen innan.
(Sagt med Djursjukhuset-röst)
Men nu mår Alexander bra igen. Ryktena är borta, och tjejorna ser honom inte längre som en "back-stabbing bitch"
*En illgrön bok, fylld med planeringar, kalender och informations-notering för föräldrar.