Some kind of poison prince
Det är ett nytt år iaf. och man tycker ju att man borde vara ute och galeja. Men: njet!
Storkossan i familjen ville iinte släppa iväg mig någonstans.
Så nu sitter jag här hos familjen Söderlund och väntar på att få se raketer smällas, skotern startas och släktingar sluddra. Dock utebliver nog #2, då ingen snö finns.
Nedan följer en resume av året som gått:
- Sista terminen i nian, mucho bra betyg. (de flesta genom fjäsk)
- Sommarlovet, långa dagar på totra. Längre kvällar i en gillestuga.
- Första dagarna av gymnasiet. De första sju i uppsala, resten på Vasaskolan.
- HT-07. Spetti is tha shit, och hela terminen går förbi på vad som upplevs som en vecka.
Kommer jag ihåg rätt så har jag inte haft en enda flickvän. Ingen får känna sig förolämpad om de var min... Men jag tror bestämt att jag inte hade någon... Jag har alltför dåligt minne.
Årets vän: Jimmy Sjödén.
Årets gulligaste: Evelina Nordgren.
Årets nörd: Klas Hagsten
Årets nya bekantskap: Vera Park.
Årets "fuck you tönt": Johan Stockselius.
Årets fest: Spetti!
Årets utflykt: Sonata arctica i hufvudstaden.
Årets prestation: Sprang tre kilometer, varje dag, i två veckor.
Årets soundtrack: Maxïmo park - Graffiti.
Jag vill bara känna köttets lustar
Det låter lite väl deppigt och emo, men jag är faktiskt inte helt förstörd. Bara lite fundersam.
Det är något som jag måste ta tag i helt enkelt. Kanske inte sikta in mig så värst som jag gjort innan, för då blir man bara besviken. Man inbillar sig saker, tecken och tar folk för givet.
Så från och med nu ska jag bara glida med.
Magen som en bongotrumma.
Det är ett jäkelskap med allergier. Idag åt jag skagenröra utan att lägga en tanke på vad den innehåller, nämligen
räkor. Så idag har varit en kamp mot mina inre krafters flyktförsök. Men det var det värt!Jag fikade nämligen på Los Sombreros, där ekström jobbar.
En kanelbulle á 15kr + en Latte á 26kr blev det.
Dock tog Ekström bara betalt för bullen, varpå jag utbrister:
"VA?! bara femton?!"
Diskretion är något jag bör träna på...
You are my sister, we were born
Min mamma sa jäklar åt fanders idag.
Där kan vi snacka fantasi! Jag ska lätt börja använda lite äldre och mysigare svordommar.
Just nu är jag inne på det här med att kombinera diverse svordommar. Som häromdan när jag slog i min lilltå så hårt att jag trodde mina fötter skulle sugas upp i taket och slängde ur mig helvetes-jävla-fittpung + kukens jävla horballe, vilket ju inte låter så värst charmigt. Så från och med nu: inga könsord, what so ever.
Ett steg i rätt riktning var ju iaf. mitt överanvändande av ordet svin. En period kallade jag en person för det ordet flera gånger om dagen. Och kom igen; det är bara 30+:are i såpoperor som använder det ordet. (vuxenpoäng)
No wait, these are your arms.
Nej, nu är jag faktiskt riktigt trött på hela den här skol-apparaten.
Den tvingar mig att gå upp kl.6, för att sedan inte komma i säng förn's kl.12, minst.
Den gör mig deprimerad, klen och sur. + att den får mig att göra en mängd saker jag inte vill göra egentligen.
En positiv sida utav det hela är ju alla männsker. T.e.x:
Idag fikade jag med några ur klassen.
Det visade sig att de helt hade missförstått ett litet internt skämt från min tid på Bergby Centralskola.
Under en NO-lektion tyckte vi tydligen att det var skoj att stjäla Ertans "loggbok*" och skriva in namnet Klara lite här och var. Saker som: "Sova hos Klara <3" "Första natten med Klara" och "grattis älsklingen," var kommentarer som skrevs ned. Detta barnsliga busstreck är något som lever kvar i oss inblandade än idag.
Så när vi för några veckor sedan sa till flickorna i vår klass att, "Nejmen visste ni inte att Ertan har en flickvän? Hon heter Klara och går Sam-Kultur, fråga honom själva", tog de detta på alltför stort allvar. De letade upp skolkatalogen och slog upp Kultur-klassen, varpå de hittade en Karin. Karin var ju inte det namnet vi hade sagt, men på vägen förvrängdes det, som med alla rykten. Så nu trodde många att jag hade hittat på ett rykte om Johan, för att hämnas en incident på en fest, helgen innan.
(Sagt med Djursjukhuset-röst)
Men nu mår Alexander bra igen. Ryktena är borta, och tjejorna ser honom inte längre som en "back-stabbing bitch"
*En illgrön bok, fylld med planeringar, kalender och informations-notering för föräldrar.
Where ever you are, I am sunshine
Jag tänkte jag skulle ta ett litet steg mot vuxenpoäng. En blogg räknas väll som vuxenpoäng?
Tidigare har jag försökt hålla mig ifrån hela den här ideén med bloggar, då jag alltid blir arg när jag läser någon som helt saknar förmåga att förmedla något som jag ger blanka faán i.
+ Att dessa även brukar ha en tendens till oförmåga att formulera/stava svenska ord.
Men nu skriver jag iaf. och jag ska försöka stava någorlunda, med betoning på försöka.
Idag var jag och såg på Jazz-ettornas "invignings-konsert." Fyhelvete vad duktiga de är. Tjejorna som sjöng gav mig gåshud i polisongerna. I pausen drack jag en caffè macchiato, vilket var första gången på väldigt länge. Den intas ur en jätte liten kopp. Sånt har alltid fascinerat mig, små saker alltså. En minimalisk slickepott skulle jag kunna vrida och vända på hur länge som hellst, i ren fascination.
Därför drack jag två.
